Foto: Jessica Gow/Scanpix
Detta är inte ett blogginlägg om Juholts fadäser eller kommunikationen kring dessa. I ämnet har mycket sagts och det finns säkert mer att säga. Detta är ett inlägg om konsekvenserna av den mediestorm som pågått runt Juholt sedan han tillträdde. Och då inte i första hand konsekvenserna för Socialdemokraterna, utan för Sverige.
Jag har tidigare skrivit om att nya partiledare kan vitalisera den politiska debatten. Ännu är det lite tidigt att uttala sig om Annie Lööf och Miljöpartiets båda språkrör, även om jag anser att de hittills har lyckats väl. Men oavsett nya partiledare i och utanför regeringen så är jag övertygad om att det krävs en kraftfull socialdemokrati för att skapa dynamik i politiken.
De ständiga turerna kring Håkan Juholt – både avseende de politiska förslag som förts fram, nu senast budgetmotionen som först fick bakläxa i den egna riksdagsgruppen, och turerna kring hans slarv, både vad gäller uttalanden och ekonomi – skadar socialdemokraterna. Vad värre är att det gör det svårt för dem att kommunicera sina alternativ till politisk inriktning för Sverige.
Situationen kan, under en period, vara bekväm för alliansen och framförallt Moderaterna. Men långsiktigt är innebär det att färre kommer att engagera sig i, eller ens orkar bry sig om, debatten. Det skadar alla politiska partier och riskerar att leda till en politisk stiltje, där nya idéer och förslag inte bryts mot varandra. Helt enkelt eftersom inga presenteras. Om det rådande läget består fram till nästa val är det en deprimerande tid för politiska nördar.
