Kategori arkiv: Public affairs

Nya partiledare kan vitalisera den politiska debatten


I veckan blev det klart att Vänsterns partiledare Lars Ohly avgår vid partiets kongress i januari. Beskedet var inte oväntat. Ohly har fått utstå en hel del kritik, inte minst internt, för att han inte lyckats lyfta partiet opinionsmässigt till samma nivåer som Gudrun Schyman. Men det är inte bara Ohly som är på väg ut. Maud Olofsson deklarerade tidigare i somras att hon lämnar sin plats till förfogande. Centern väljer en ny partiledare i samband med partistämman i Åre i september.
Läs mer

Mission impossible kan leda till ”På Helgeandsholmen intet nytt”

Inom kort presenterar Socialdemokraternas valberedning förslag till ny partiledare. Valberedningen ska vara klar till 25 mars då Socialdemokraterna håller kongress, men det har spekulerats i om förslaget kommer att presenteras redan under veckan. En rad möjliga och omöjliga kandidater har diskuterats i medierna, men oavsett vem som får kongressens förtroende att ta över som partiledare efter Mona Sahlin så kommer denna person att ha ett nästintill omöjligt uppdrag.

Efter valet i höstas har svensk rikspolitik befunnit sig i vad som närmast kan beskrivas som ett vakuum. De Rödgröna brutit samarbetet och Regeringen har inte levererat några djärva förslag. Ur detta perspektiv – och med det misslyckade valresultatet i färskt minne – skulle läget kunna vara perfekt för en ny socialdemokratisk partiledare att göra entré. Sannolikheten är dock att läget inte är så bra. För även om partiet sluter upp bakom den person som blir nästa partiledare finns en stor risk att mandatet för politisk riktning inte alls blir lika tydligt.

Falangerna till vänster och höger inom Socialdemokraterna har olika recept för att ta partiet tillbaka till regeringsmakten. Risken är därför att det är svårt att enas kring en kandidat med en starkt uttalad viljeriktning åt vänster eller höger. Det skulle i sin tur innebära att det kommer att bli svårt för nästa partiledare att bedriva offensiv oppositionspolitik, eftersom risken för intern kritik i det av opinionssiffror sargade partiet är stor.

Utan en offensiv och kraftfull Socialdemokrati är det troligt att regeringen, som dessutom saknar en majoritet i riksdagen, har svårt att väga motståndet och därmed blir än mer försiktig. Det ligger därför i farans riktning att vi kommer att få några politiskt blodfattiga år framöver.