En kommunikationsintensiv elit har vuxit fram. En IT-generation som inte klarar sig utan mobiltelefon, dator och uppkoppling. Användningen av modern kommunikationsteknik är något som förändrats genom åren, medan accessismen verkar vara här för att stanna. Det har blivit ett normaltillstånd att vara ständigt uppkopplad. Google är vårt kollektiva minne, Twitter vår kollektiva hjärna och Facebook vårt kollektiva kollektiv.
Precis som privatpersoner bygger och stärker sin personliga identitet genom att synas och höras i olika sammanhang på Internet, bygger och stärker också företag och organisationer sina varumärken. Men hur viktigt är det egentligen med digital närvaro? Måsta man finnas på Facebook för att visa att man existerar IRL?
Statistik visar att 48 procent av nordiska företag använder sociala nätverk och sociala medier för att hitta nya kunder eller uppdrag. 60 procent av kommuner, landsting och regioner använder sociala medier i sitt arbete och ett av två börsbolag följer sociala medier som en del av sin krisberedskap. Enligt en undersökning använder 91 procent av svenska journalister sociala medier i sitt arbete.
Det här är siffror som visar att Internet är en viktig arena att finnas på. Men den digitala närvaron har inget egenvärde i sig. Den måste vara en del i ett sammanhang och ha ett tydligt syfte. En viktig del är att identifiera och prioritera just detta syfte. Valet av kommunikationskanaler måste ske strategiskt och den digitala närvaron stämma överens med och tillföra något till den övergripande kommunikationsstrategin. Tanken är att de digitala kanalerna ska leverera något till verksamheten, inte tvärt om.
Så, face on eller face off? Det är upp till var och en att avgöra. Men i en tid då IT-tröjan är vår främsta mode-accessoar är det viktigt att vara medveten om att digital närvaro både kan bidra till och skapa affärsnytta.
